Funderingar och svåra beslut......

Jag har ett problem......

Iris har sen hon var ca 2 år, varit väldigt osäker och grinig mot andra hundar. Hon råkade i slagsmål med en stor, svart hund och efter det blev det så. Det här har inte varit ett sånt stort problem tidigare, då hon nöjt sig med att resa ragg, stirra och kasta sig vidare, förbi mötande hund. Har det någongång hänt att det blivit närkontakt har jag kunna bryta henne med rösten. Hennes bekymmer över andra hundar har blivit större med åren. Hon kan idag låsa sig om hon ser en hund på 30-40 m håll, hon har kommit fram till att anfall är bästa försvar och hon har även börjat resa ragg när vi möter människor, för de kan ju ha en hund med sig som hon inte hunnit se.... Hon har även börjat vakta mera, Robban hade en kompis hemma för ett tag sen när jag jobbade. Honom låg hon och morrade på under soffbordet.

Vi blev överraskade av ett gäng hundar, 3-4 st i skogen, 2 av dem sprang fram mot Iris, men stannade när matte ropade på dem, Iris jagade i kapp en av dem och jag kunde inte bryta henne med rösten den gången och det skrämmer mig, det känns som jag har noll koll.....

Jag är rädd för att möta lösa hundar, som ägarna inte har någon koll på, att de kommer framspringande till oss och att det ska hända något allvarligt.

Jag tittar till höger och vänster innan vi går ut från porten

Jag väljer promenadvägar där jag vet att vi sällan möter andra hundar

Jag undviker att ha henne ute på klubben när det är mycket folk och hundar i rörelse, då jag inte litar på att hon uppför sig och att jag orkar hålla henne om det händer något

Jag har alltid sagt att en hund ska kunna vara med överallt, kunna uppföra sig mot folk och andra hundar. Idag måste jag ha koll framför, bakom, åt sidorna, överallt! Jag väljer att gå undan om vi får hundmöten. Jag känner att jag måste ligga steget före hela tiden.....

Jag har valt att sluta att tävla henne pga hennes beteende

Hon är hur go' som helst mot människor som hon känner, men hennes beteende i övrigt påverkar mitt liv alldeles för mycket. Det är inte längre roligt att ha hund...... Hade någon av mina vänner berättat det här för mig, så vet jag vad jag hade sagt......

"När det går så långt att det påverkar ditt dagliga liv och att det är mera jobbigt än kul, så skulle jag nog fundera på att omplacera eller avliva hunden......."

Men det är förbannat lätt att ge andra råd...................................