Munkorg, ska det vara nödvändigt?

Jag har haft en vecka med mycket funderingar och tankar om hundhållning, hundträning, att kunna läsa sin hund mm, mm.

Jag kan ju börja med att berätta om Iris, hon är en himla go' och glad rottistjej som ogillar andra hundar. Mot människor hon inte känner kan hon vara reserverad och lite "blyg". När hon väl lärt känna en människa så älskar hon den människan med hela sitt stora rottishjärta. Det ryms många i det hjärtat vill jag lova!

När det gäller andra hundar så ogillar hon dem starkt, hon har en ganska stor privat sfär, hon vill inte att de ska komma innanför hennes gränser som hon satt upp. Vid hundmöte så går hon gärna så långt bort från hunden vi möter som möjligt. Hon gör inga utfall och skäller inte på andra hundar, när de håller sig på avstånd. Hennes osäkerhet kan bero på att hon blivit attackerad rejält av två hundar, vid två olika tillfällen när hon var yngre, samt att det vid ett flertal tillfällen sprungit fram lösa hundar som matte/husse inte haft koll på. Att ropa att "min hund är snäll" spelar ingen roll, då jag inte vill att de ska komma fram överhuvud taget, då min hund inte är snäll tillbaka!

När jag försökt förklara det olämpliga i att ha sin hund lös utan förmågan att kunna hindra den eller kalla in den vid behov, så har jag mötts av kommentarer som att: "han/hon får skylla sig själv när han springer fram". Det är en skrämmande attityd! Ett ordentligt rottisbett kan ställa till med stora skador, tom döda en mindre hund! Det är ett ordentligt tryck i käkarna när de biter till! Om detta skulle inträffa, skulle ni säga att de fick skylla sig själv då med? Ändra attityd och uppfostra era hundar!

Jag vill inte tvingas till att ha munkorg på min hund för att känna mig trygg ute. Det finns flera orsaker till att jag inte vill ha det, för det första skulle min hund uppfattas som farlig, för det andra skulle hon bli mer nervös och osäker, för det tredje så är min hund snäll och väluppfostrad! Men hon gillar inte andra hundar........

Sen funderar jag på det här med att träna hund, det ska ju vara roligt! Det ska vara en lek och ett samarbete som är givande för båda parter. Jag har så svårt att förstå dem som står och skriker och gapar på sina hundar så att det hörs över hela brukshundklubben! De talar om hur illa de tycker om sin hund, hur dum den är som inte fattar vad den ska göra, hur arg matte/husse blir när hunden inte lyckas utföra det som de uppmanas att göra, man kan se på hela kroppsspråket på hunden, hur jobbigt de tycker att de är när matte/husse låter argare och argare för den inte utför momentet rätt, inte står still, inte ligger ner, inte.... osv. Jag förstår inte????????? Tror ni att hundarna är maskiner? Har ni verkligen lärt dem det ni vill att de ska utföra ordentligt? Tror ni hundarna förstår varför ni skriker på dem? Tror ni att hundarna tycker att det är roligt? Har ni roligt? Jag har inte roligt när ni finns på samma plats som jag!

Fundera på ovanstående och kommentera gärna!

Inte roligt när hunden är sjuk

Vi har ju haft sjukstuga här hemma ett tag. I måndags var  jag äntligen tillbaka på jobbet efter att tillbringat nästan hela förra veckan i sällskap med Cocillana och Vicks Blå. Jag vet faktiskt inte vilket som var roligast, jobbet eller hemmavistelsen. Jag är himla trött på mitt arbete just nu och börjar fundera på vad jag ska göra i stället. Bilskolelärare (jag vet att det heter trafiklärare, men jag tycker bilskolelärare låter skojigare) är ett alternativ, men tyvärr hade ansökningstiden gått ut för den här gången. Det var väl inte meningen att det var det jag skulle göra just nu kanske...... Men att jag tillbringar 23 år till på det här arbetet jag har idag, kan ni bara glömma! Så roligt är det inte....

I måndags kväll åkte jag och Robban in akut med Iris till veterinären, hon var hängig och hade uppenbarligen mycket ont, jag konstaterade att hon var svullen och varm i juvret. Det visade sig att hon hade 39,2 grader i temp och en juverinflammation. Hon brukar vara skendräktig, men har aldrig på 7 års tid fått mjölk i juvret! Men den här gången lyckades hon med det med. Dagen efter åkte vi in och gjorde ett ultraljud på livmodern för att utesluta inflammation och att det kunde finnas cystor på äggstockarna. Där såg allt bra ut! Skönt! Hon behandlas med penicillin och Galastop just nu och verkar pigg och nöjd! Det enda som oroar mig lite ännu är hennes drickande och att hon är mosig i magen och rätt ointresserad av att äta. Mycket ovanligt att hon inte äter med glädje!

Vi håller tummarna för att allt blir bra =)

Idag har vi varit ute i skogen med Eva och hennes hundar. Vi spårade och tränade lite budföring, Iris fick ett ganska kort spår på ett kalhygge, hon löste det hyfsat bra. Currys spår började på kalhygget och gick vidare upp i skogen. Där hade jag lyckats krångla till det en del, genom att nästan korsa mitt eget spår. Curry löste det hyfsat och hittade alla pinnar plus slutet. De är så duktiga på att spåra våra små och stora vovvar =) Vi hade en trevlig dag även fast det var väldigt gråtrist!

Till middag har vi ätit hemlagad pizza - hade gärna tagit en öl till maten - men någon sådan hade inte huset att erbjuda. Men mätta och belåtna är vi nu och kommer förmodligen ägna resten av kvällen till att värma soffan och bara ha det mysigt.

Jag borde börja tänka lite mer LCHF, arbetsbyxorna börja bli lite för små och kroppen värker igen..... Det är inte så enkelt!

Sjuka!

Torpet har blivit en sjukstuga! Robban blev sjuk i måndags, medans jag började känna mig risig i onsdags kväll. Idag sitter vi här i varsin hörna av soffan och hostar och snorar och gnäller!

Hundarna tycker att vi är skittråkiga. Jag tog en sväng med dem i området i morse. Hur jobbigt som helst juh!

Gnälligt värre i bloggen idag =)

Väntar och väntar

Skröt ju för ett tag sen om de billiga glasögon jag beställt på nätet och var ju så nöjd! Haha, glasögonen levererades som lovat - men de var urfula!!!!! Inga problem, 90 dagars öppet köp, så de åkte tillbaka med vändande post :). Nu väntar jag på det nya paret som ska levereras om en vecka. De är URSNYGGA!!!!