Jag har haft en vecka med mycket funderingar och tankar om hundhållning, hundträning, att kunna läsa sin hund mm, mm.
Jag kan ju börja med att berätta om Iris, hon är en himla go' och glad rottistjej som ogillar andra hundar. Mot människor hon inte känner kan hon vara reserverad och lite "blyg". När hon väl lärt känna en människa så älskar hon den människan med hela sitt stora rottishjärta. Det ryms många i det hjärtat vill jag lova!
När det gäller andra hundar så ogillar hon dem starkt, hon har en ganska stor privat sfär, hon vill inte att de ska komma innanför hennes gränser som hon satt upp. Vid hundmöte så går hon gärna så långt bort från hunden vi möter som möjligt. Hon gör inga utfall och skäller inte på andra hundar, när de håller sig på avstånd. Hennes osäkerhet kan bero på att hon blivit attackerad rejält av två hundar, vid två olika tillfällen när hon var yngre, samt att det vid ett flertal tillfällen sprungit fram lösa hundar som matte/husse inte haft koll på. Att ropa att "min hund är snäll" spelar ingen roll, då jag inte vill att de ska komma fram överhuvud taget, då min hund inte är snäll tillbaka!
När jag försökt förklara det olämpliga i att ha sin hund lös utan förmågan att kunna hindra den eller kalla in den vid behov, så har jag mötts av kommentarer som att: "han/hon får skylla sig själv när han springer fram". Det är en skrämmande attityd! Ett ordentligt rottisbett kan ställa till med stora skador, tom döda en mindre hund! Det är ett ordentligt tryck i käkarna när de biter till! Om detta skulle inträffa, skulle ni säga att de fick skylla sig själv då med? Ändra attityd och uppfostra era hundar!
Jag vill inte tvingas till att ha munkorg på min hund för att känna mig trygg ute. Det finns flera orsaker till att jag inte vill ha det, för det första skulle min hund uppfattas som farlig, för det andra skulle hon bli mer nervös och osäker, för det tredje så är min hund snäll och väluppfostrad! Men hon gillar inte andra hundar........
Sen funderar jag på det här med att träna hund, det ska ju vara roligt! Det ska vara en lek och ett samarbete som är givande för båda parter. Jag har så svårt att förstå dem som står och skriker och gapar på sina hundar så att det hörs över hela brukshundklubben! De talar om hur illa de tycker om sin hund, hur dum den är som inte fattar vad den ska göra, hur arg matte/husse blir när hunden inte lyckas utföra det som de uppmanas att göra, man kan se på hela kroppsspråket på hunden, hur jobbigt de tycker att de är när matte/husse låter argare och argare för den inte utför momentet rätt, inte står still, inte ligger ner, inte.... osv. Jag förstår inte????????? Tror ni att hundarna är maskiner? Har ni verkligen lärt dem det ni vill att de ska utföra ordentligt? Tror ni hundarna förstår varför ni skriker på dem? Tror ni att hundarna tycker att det är roligt? Har ni roligt? Jag har inte roligt när ni finns på samma plats som jag!
Fundera på ovanstående och kommentera gärna!
Hej Ann, min erfarenhet av hundar/hunduppfostran är inte stor men jag håller fullständigt med i vad du skriver. Jag har ju en hund på nära håll som inte lyder så bra i alla lägen och jag tycker att man ska ha hundar som man inte är hundra säker på i koppel hela tiden. och det att man skriker åt sin "vän" stör mig väldigt då jag faktiskt vet trots min ringa kunskap att det inte är ett dugg effektivt...
SvaraRadera